Hur kan Zero-Trust Security förhindra Ransomware-attacker?

Digital transformation och förändringar i arbetsmodeller har drastiskt förändrat cybersäkerhet. Anställda måste arbeta på distans och komma åt data utanför företagets nätverk. Samma data delas även med externa samarbetspartners som partners och leverantörer.

Processen med att data flyttas från en lokal modell till en hybridmiljö är ofta ett lukrativt bete för angripare att utnyttja och äventyra hela nätverkssäkerheten.

Idag behöver organisationer en säkerhetsmodell som kan anpassa sig till komplexiteten i post-pandemiska arbetsmiljöer och distansarbetare. Denna nya metod måste kunna skydda enheter, applikationer och data oavsett var de befinner sig. Detta är möjligt genom att anta en Zero-Trust-säkerhetsmodell.

Så vad är Zero-Trust-säkerhetsmodellen? Låt oss ta reda på det med Quantrimang.com genom följande artikel!.

Vad är Zero-Trust-säkerhetsmodellen?

Den traditionella nätverkssäkerhetsmodellen litar på alla användare och enheter inom nätverket . Det inneboende problemet med detta tillvägagångssätt är att när cyberbrottslingar får tillgång till nätverket kan de röra sig fritt genom interna system utan mycket motstånd.

Å andra sidan ser Zero-Trust-säkerhetsarkitekturen alla och allt som fientliga. Termen "Zero-Trust" myntades första gången 2010 av John Kindervag - analytiker på Forrester Research - och bygger på kärnprincipen att aldrig lita på någon och alltid verifiera allt.

Zero-Trust-modellen kräver strikt identitetsverifiering av alla användare och enheter innan de ger dem åtkomst till resurser, oavsett om de är på eller utanför nätverket.

Principer för Zero-Trust-ramverket

Zero-Trust är en strategi genom vilken nätverksadministratörer kan bygga ett säkerhetsekosystem

Zero-Trust-säkerhetsmodellen är inte en enda teknik eller lösning. Istället är detta en strategi genom vilken nätverksadministratörer kan bygga ett säkerhetsekosystem. Nedan finns några principer för Zero-Trust-säkerhetsarkitektur.

1. Kontinuerlig verifiering

Zero-Trust-modellen antar att det finns attackvektorer både inom och utanför nätverket. Därför bör ingen användare eller enhet automatiskt lita på och ges åtkomst till känsliga data och applikationer. Denna modell verifierar kontinuerligt identiteten, privilegierna och säkerheten för användare och enheter. När risknivåerna ändras tvingar anslutningslatens användare och enheter att verifiera sina identiteter på nytt.

2. Mikrosegmentering

Mikrosegmentering är metoden att dela upp säkerhetsperimetrar i mindre segment eller regioner. Detta hjälper till att upprätthålla separat åtkomst till separata delar av nätverket. Till exempel kommer en användare eller ett program med åtkomst till en zon inte att kunna komma åt en annan zon utan lämplig auktorisation.

Mikrosegmentering hjälper till att begränsa angripares rörelser när de får tillgång till nätverket. Detta minskar kraften i attacken avsevärt eftersom varje segment av nätverket kräver en separat auktorisering.

3. Principen om minsta privilegium

Principen om minsta privilegium är baserad på att ge användare precis tillräckligt med åtkomst som krävs för ett användningsfall eller operation. Detta innebär att ett specifikt användarkonto eller en specifik enhet endast kommer att beviljas åtkomst för ett användningsfall och inget annat.

Nätverksadministratörer måste vara försiktiga när de beviljar åtkomst till användare eller applikationer och komma ihåg att återkalla dessa privilegier när åtkomst inte längre behövs.

En åtkomstpolicy för minsta privilegier minimerar användarexponeringen för känsliga delar av nätverket, vilket minskar nedfallet från attacker.

4. Slutpunktssäkerhet

Förutom minsta privilegierade åtkomst vidtar Zero-Trust-modellen också åtgärder för att skydda slutanvändarenheter mot säkerhetsrisker. Alla slutpunktsenheter övervakas kontinuerligt för skadlig aktivitet, skadlig programvara eller förfrågningar om nätverksåtkomst som initieras från en komprometterad slutpunkt.

Fördelar med att implementera en Zero-Trust-säkerhetsmodell

Zero-Trust löser en rad problem som ofta uppstår med traditionella säkerhetsmodeller

Zero-Trust löser en rad problem som ofta uppstår med traditionella säkerhetsmodeller. Några av fördelarna med detta ramverk för cybersäkerhet inkluderar:

1. Skydd mot interna och externa hot

Zero-Trust behandlar alla användare och maskiner som fientliga. Den upptäcker hot som kommer utanför nätverket samt interna hot som är svåra att upptäcka.

2. Minska risken för datafiltrering

Tack vare nätverkssegmentering är åtkomsten till olika nätverkszoner strikt kontrollerad i en Zero-Trust-modell. Detta minimerar risken för att känslig information flyttas ut ur organisationen.

3. Säkerställ säkerheten för din distansarbetare

Den snabba övergången till molnapplikationer har banat väg för fjärrarbetsmiljöer. Anställda kan samarbeta och komma åt nätverksresurser var som helst med vilken enhet som helst. Slutpunktssäkerhetslösningar hjälper till att hålla en sådan distribuerad arbetsstyrka säker.

4. En bra investering för att förhindra dataförlust

Med tanke på hur kostsamma dataintrång kan vara, bör implementering av en Zero-Trust-säkerhetsstrategi betraktas som en stor investering för att bekämpa cyberattacker. Alla pengar som spenderas på att förhindra dataförlust och stöld är väl använda pengar.